Scarletts perspektiv:
Dom saker jag gör för dig Justin… Istället för att slänga fram första, bästa elaka mening så tvingade jag mig själv att besvara hennes leenden, se glad ut och svara trevligt.
Jag skulle lätt kunna hoppa på henne här och sedan radera minnet på alla som såg det, men satt kvar i Justins famn. Jag försökte koncentrera mig på hans varma andetag som träffade min nacke med jämna mellanrum, hans tummar som rörde sig i cirkelrörelsen på mina lår. Allt för att inte låta irritationen få det bästa av mig.
Jag klistrade på ett leende för att avspeglade hennes, och började långsamt studera henne från topp till tå. En svart klänning satt på hennes kropp, som fick henne att se någorlunda bra ut istället för slampig. Första gången.
Varje gång spotlighten åkte åt hennes håll så kunde jag ta in en mer detalj än föregående gång. Som att hennes hår hängde slitet längst hennes axlar, eller att hon hade röda pumps.
Onödig information som mer än häften av tjejerna tittar på hos andra tjejer.
”Scarlett, vad gör du här?” hon slog ut med händerna som i att just visa vart jag befann mig.
”Jag tänkte precis fråga dig samma sak!” tjöt jag glatt och himlade sedan osynligt med ögonen.
För varje minut som gick så åkte en droppe av alkoholen i min kropp till den irriterade sidan.
”Lite time off, skolan tar alla krafter.” jag nickade ointressear åt hennes svar och tryckte min rygg närmre Justins bröstkorg. Blondiner är verkligen dumma… jag menar hon glömde bort på mindre än två minuter att jag inte svarade på hennes fråga.
Justin  var den närmaste källa till lugn och jag tänkte använda det.
Han kände förmodligen hur spänd jag var av Cassandras närhet, för han förflyttade snabbt sina händer mot mina överarmar och började sakta smeka dom uppochner. Rysning efter rysning for längst min ryggrad av hans varma utandningar som krockade med min nacke gång på gång. Jag ville känna hans kropp pressad mot min. Hans läppar och händer som smekte varje millimeter av min kropp och gav mig njutning.
Ett leende uppenbarandes på mina läppar och jag vred huvudet bakåt för att kunna möta hans perfekta ansikte. Jag skulle kunna titta på honom dag in och dag ut, utan att tröttna.
Värmen han utstrålade, lugnet jag kände kring honom, hur vi tillsammans passade som ett.
Jag glömde av att Cassandra stod framför oss, att vår omgivning var fullt med människor. Det var bara jag och Justin, i vår egna bubbla.
Jag närmade mig hans läppar jag suktat efter så mycket, men fått så lite. Jag kände den lilla irritation jag hade kvar försvinna med musiken som dunkade hårt i arean omkring oss, i samma sekund som jag kände hans mjuka läppar röra sig i synk med mina. Jag drog min hand längst hans mage och bröstkorg för att sedan kunna kupa hans kind. Kyssen började lugn men blev allt mer hungriga ju fler sekunder som tickade iväg. Hans tunga letade sig in i min mun samtidigt som hans händer, ivrigt sökte runt på min kropp. I en smidig rörelse så vred han min kropp mot sin så våra läppar fick bättre tillgång. Jag kände hans läppar släppa mina och vandra över mina käkben, ner till min hals. Han lämnade fjäderlätta kyssar efter sig.
”Easy tiger.” viskade han andfådd i mitt öra, som om jag var den som hade retat hallfeber på den andra.
Jag tittade retsamt på honom och såg hur hans ögon hade den där glimten av lust. Med en lätt kyss i hans mungipan lutade jag kinden mot hans axel och korsade benen. Han smekte mig över armarna och lämnade brännande märken efter sig. Han hade en kraft över min kropp som inte ens jag själv hade.
Caroline satt i Bruce knä och samtalade om någonting ohörbart med Carlos. Hennes ansiktsuttryck var road men samtidigt fanns det spår av irritation. Säkerligen över Carlos dumhet.
Trots samtalen som pågick några metrar ifrån mig, musiken som pumpade ut ur högtalarna och alla glas som klingade mot varandra så la sig en tystnad över oss. Som för människor skulle uppfattas som obehaglig medans det endast gav mig tid att tänka.
Jag skulle inte kunna kontrollera min irritation över Cassandra om vi var här ett längre tag. Hon gick mig på nerverna genom att inte göra någonting. Jag kände Justins ögon på min ansikte så jag vred den mot människogrupperna, för att han inte skulle hinna upptäcka mina stela uttryck.
Det var vid sådana här stunder Codys krafter skulle vara perfekta att ha. Kunna lugna ner sig själv utan att använda ord.
Min blick var fastklistrat på dansgolvet medans jag i ögonvrån såg hur Cassandra slängde meddelande över till Justin genom sina ögon. Jag hade lust att vrida kroppen åt Justins håll för att se om han såg dom och i sådana fall hur han reagerade, men motstod impulsen och fortsatte stirra ut på dom onyktra människorna.
”Justin skulle vi ses imorgon?”
Min någorlunda avslappnade kropp spände upp sig likt ett gummiband över hennes fråga. Mina tankar började flöda okontrollbart.
Skulle? Hade dom planerat det här? Visste han att hon var här?
Jag kände mitt överbeskyddade del ta över min kropp och jag spände genast ögonen i Cassandra som nu satt klämd mellan Damon och Justin utan att jag märkt det. Jag var inte rädd för att döda henne utan mer för att det inte skulle skapa positiva rykten efter sig.
”Lek inte Cass. Kom igen.” sa Justin och försökte vifta bort ämnet.
Men jag visste inte om det var för att hon ljög eller för att jag var här.
Jag behöll min mun stängd för att inte ställa till en scen även om jag var millimeter från att just göra det.
”Du vet att jag kan ge dig det du vill ha.” viskade hon förföriskt som om jag inte satt där. Som om inte Justins egna flickvän satt där.
”Cass lägg av!” han höjde rösten åt henne och jag hörde dom få droppar irritation. Trots det så kände jag mig inte den endaste lugn. Hur ont det än gjorde att tänka på det sättet… så kan han spela.
Jag svor flera gånger under mina andetag av alla känslorna och stenarna som gång på gång lades över mitt hjärta. Irritation, ilska, osäkerhet, frustation, förbryllning.
Min blick fastnade på Justins whiskyglas och med ett enkelt svep tog jag upp den och drack upp hela innehållet. Jag hörde Cassandras gnällande, killarnas skratt och höga röster. Det blev för mycket. Hårt smällde jag glaset i bordsskivan. Min kropp väntade på att explodera och hur mycket jag än ville tillåta det så kunde jag inte. Jag hade kontroll över min kropp men inte tillräckligt för att dölja min ilska.
Jag drog frustrerat handen genom håret och reste mig upp. Mitt i all hast så fastnade min blick på Dave och Jack som båda hade ögonen på mig trots att dom satt på andra sidan av lokalen. Jag lyckades fånga dom oläsbara uttrycken på båda deras ansikten. Med en lätt skakning på huvudet så vände jag på mig så jag stod öga mot öga med Cassandra.
Samtalen kring borden hade dött ut i samma sekund som glaset träffade bordsskivan och allas blickar hade vilat på mig.
”Lyssna här din bitch. Lämna honom ifred…” jag slog ut med handen mot Justin. ”…eller så kommer det inte sluta bra.”
Det var gift i varje ord jag sa och jag hoppade att hon lyssnade noga och hörde allvaret. Jag var trött på att få allting som gjorde mig lycklig bortdraget från mig. Först mina föräldrar sen mitt mänskliga liv. Justin skulle inte tillhöra den listan.
Musiken som tidigare hade känt som frihet var endast helvete nu. Huvudvärken började komma ikapp mig och dunkade i takt med den snabba basen.
”Borde jag vara rädd?” ingen skrattade åt hennes försök till skämt, inte ens hennes ”vänner.”
Jag gav henne en sista blick innan jag vände mig om. Jag brydde mig inte om killarna och Caroline följde med eller inte, huvudsaken var att jag kom ut härifrån. Jag började tränga mig genom folkmassorna.
”Justin ring mig!” tjöt hon bakom mig och gav mig omedveten ett tecken på att Justin följde efter mig.
Jag hörde aldrig Justins svar innan jag steg ut genom dörrarna till den friska luften. Jag drog mina fingrar genom håret och kände hur stenarna som tidigare lagt sig över min bröst blev tyngre och skarpare. Min blick höjdes mot himlen där varken måne eller stjärnor syntes. Allt var tyst och dunkelt precis som mitt liv var vid denna tidpunkt.
Utan förvarning kände jag varma fingrar omsluta sig kring min handled. Jag slängde bak huvudet och kände hur mitt hjärta började slå dubbelslag vid synen av Justin.
”Jag älskar dig och du vet att jag inte skulle…-” jag avbröt hans sludder med enkelt kyss. Han tystnade genast under mina läppar och virrade sina armar kring mig. ”Jag älskar dig också.”
-

Jag steg ut ur badrummet med en av Justins T-shirtar på mig. Resan hem hade varit i tystnad och detsamma gällde det när vi kom hem. Mina tidigare handlingar hade fått alla att bli stela. Någonting jag inte ville behålla så men inte orkade ändra på. Trots alkoholen i mitt blod så var mina tankar klara.
Dom få glas vatten hade gjort det dom ska och jag kunde med glädje tacka Jack för det.
Dörren till sovrummet slogs upp och Justin kom in. Antagligen var hans kropp van vid alkoholen eller så hade han inte fått i sig någon större mängd, för han var inte alls mycket påverkad.
”Jag vill ha dig, babe.” viskar han hest och närmar sig min kropp.
Han sluddrade smått och la sina händer på mina höfter. Jag var inte på humör för det han ville göra men kunde samtidigt inte sänka lusten som sakta började fylla mig av hans närhet.
”Justin du är full.” min röst blandades med ett stön när han börjar nafsa mig på halsen. Han börjar gå framåt medans jag backade i samma takt. Hans läppar började vandra över min hals och käkben.
Mina knän vek sig av den hårda kanten dom mötte på, som tillhörde sängen och min rygg togs emot av den mjuka madrassen.
”Jag bryr mig inte…” han drog med ett enkelt svep sin T-shirt över huvudet och mötte min blick med brinnande ögon. ”…Jag vill ha dig nu.”
Han satte sig över mig med sina ben på varsin sida av min kropp.

Jag kände hettan från hans kropp och glömde alla problem. I just den sekunden fick han göra vad han ville med mig. Jag var under hans makt.
Hans fingrar smekte bort hårstråna från mitt ansikte, och han närmade sina läppar till mitt öra. Rysning efter rysning börjar åka längst min ryggrad. ” You’re all mine tonight, princess.”
Hans varma andedräkt träffade min nacke…
-

Jag vred och vände på mig när jag kände ljuset för ögonen. I en tung rörelse slog jag upp ögonen och möttes av ett svart rum som endast lyste i en vit sken. Paniken steg i mig och sömnen var som bortblåst.
Natten var alltid en skrämmande tid för mig, samtidigt som den var befriande. En liten rörelse, ljud, ljus fick mig att gå upp i taket av skräck.
Jag sökte runt med blicken samtidigt som jag behöll mitt stenhårda grepp om lakanet kring min halvnakna kropp. Justin hade fått mig exakt där han ville ha mig.
Mina ögon letade fortfarande efter ljuskällan och jag fann den ganska snart. Justin mobil.
Den låg halvgömd bland våra kläder på golvet, och det var nästan skrattretande att jag inte märkte den allra först.
Min första tanke var att låta den lysa tills den tillslut slocknade, då jag inte hade ork att resa mig men när jag både såg och hörde hur ett sms trillade in så kunde jag inte kontrollera min nyfikenhet. Vad hade han för hemligt som jag inte redan visste?
När jag tillslut kom fram till att svaret var ”Inget” på min egna fråga, så lyfte jag försiktigt bort hans arm från min midja, och la den mjukt på den tomma platsen jag tidigare hade sovit på. Jag rös till av svalheten golvet gav mig.

Från Cass:
”Kommer du imorgon som planerat? : )”

Sms:et syntes klart och tydligt trots att jag var någon meter ifrån mobilen. Ilskan jag känt tidigare i klubben kom tillbaka och jag visste att jag var tvungen att få ut den denna gång.
Det sista ordet bevisade att Justin inte var långt ifrån att vara lika dum som hon var. Han hade lurat mig med sina ord och ögon.Men jag var precis lika dum.. om inte mer. Jag hade gått på hans handlingar och lögner.
Utan att bry mig om Justin skulle vakna så förflyttade jag mig själv på mindre än en sekund till min resväska och drog fram ett par enkla mjukisbyxor och en varm tröja. Istället för att sitta och gråta medans jag tycker synd om mig själv så tog jag mig i kragen och skyndade mig nerför trapporna för att komma ut till den svala morgonluften.
Mina fötter började spinga framåt. Jag tittade mig runt flera gånger men fann det endast folktomt. Ingen normal människa skulle gå ut vid klockan fyra på morgonen. Men jag var allt annat än normal.
Jag trycker mina fötter hårdare mot marken och känner hur luften piskar mig i ansiktet av den fart jag använde. Jag behövde komma bort och låta min ilska flöda fritt.
Jag blev inte förvånad av vilken mark jag stod på efter flera långa minuter. Stranden.
Dock ingen vanlig sandstrand. Denna hade klippor som täckte stora delar. Vågorna slog kraftigt mot dom stora sten blockarna.
Min blick fastnade på ett avlägset plats som var skymd av både träd och klippor. Som gjorde det omöjligt för någon att se in i hålan. Det var av ren tur att jag hittade den under den halvdunkla himlen. Utan att tveka så började jag springa igen.
Rick, Kevin, Cody, Justin, Bruce alla skulle döda mig när dom fick reda på detta. Rick och Kevin för att jag ska låta min ilska flöda på en allmän plats. Bruce och Justin för att jag ger mig själv ut när det är mörkt.
Jag var trött på att behandlas som ett barn, jag var trött på att få allt jag ville ha bortdraget från mig, men mest var jag trött på att inte kunna bestämma själv. Alltid fanns det någon eller något som bestämde över mig.
Ilsket tog jag upp flera småstenar och kramade om dom hårt med mina bara händer, tills ett knastrande ljud hördes och dom delades i flera bitar.
Jag lät ljuset på mindre än en sekund ta över min kropp.
Jag drog ner min tröjärm över handen och slog den hårt i klippblocket, för att slippa några synliga skador som skulle få Justin att gå i taket.

Jag trodde att få ut min frustation skulle få mig lugn igen, men jag var långt ifrån lugn efter säkerligen en timme. Frustationen släppte i samband med varje sten jag krossade och slog mot, men det var någonting annat som fyllde platsen. Någonting som inte var lugn…
Likt varje sten jag bröt så gjorde även mitt hjärta det. Min kropp började skaka och jag kände hur ljuset blev mörkare och mörkare tills den inte befann sig längre på min kropp. Mina knän vek sig och jag föll ihop som en trasig docka på marken och började snyfta häftigt. Jag förflyttade hackigt mina knän närmre min kropp och lutade huvudet mot dem för att slippa den förstörda scenariot omkring mig, jag orsakat.
Jag hatade alltid hur min ilska – hur mycket jag än försökte stoppa det – förvandlas till tårar. Alltid var jag lika sårbar. Det var som att hålla i en brinnande kolbit. Istället för att kasta den mot fienden fortsatte jag behålla den och det slutade med att jag brände mig själv.
Någonting inom mig sa att Cassandra hade skickat den där sms:et för att psyka mig, medans min andra hälft var säker på att Justin var otrogen mot mig. I sådana fall kunde han inte skylla på att det var ett misstag. Otrogenhet är ett val.
Jag ryckte till av den plingande ljud som tillhörde min mobil. Jag förbannade mig själv över att jag inte lämnade den kvar i huset.
Jag stoppade en skakig hand i min ficka och slöt fingrarna runt min Iphone som lyckats bli iskall.
Hur mycket jag än ville att det skulle vara Justin så ville jag dubbelt så mycket att det inte skulle vara han. Jag orkade inte med mig själv just nu, så att behöva ha honom vetandes om att jag inte var närvarande gjorde endast saken värre.
Tur i oturen, var min enda tanke.
”Okänd” var sändaren jag hade fått den korta sms:et - som innehöll en bilaga – av.
Den lilla mening och bild lyckades vända uppochner på hela mitt liv på mindre än två sekunder…